Juli

Första ordentliga promenaden igår sen Oktober.

Otroligt skönt.

Tagit en kortare sträcka idag med sonen och Nico nedgosad i mysfilt (småkallt ute) i katt-vagnen, just nu är det ett pusslande vart jag lägger energin men jag hoppas komma ut på samma sträcka igen senare. 

Tog ut en kopp kaffe och satt på balkongen en timme på morgonen när det regnade (vi har tak över den) och fick samma känsla som när jag gick på lågstadiet och stod i början på hösten i regn och rusk att vänta på skolbussen. Styrde medvetet bort från det minnet efter ett tag och istället iakttog omgivningen. Det märks att semestern har börjat, lugn och ro dagtid och lite mer högspelande musik kvällstid från grannar och i grannskapet. Roligt var det i går kväll när en bil kom poppande med så hög techno att jag förväntade mig att se bilen studsa fram XD

Behövde höja dosen på PARP-hämmarna vilket inneburit störd sömn och illamående i kubik- Metoclopramid HELLO (tabletter mot illamående, tidigare kallad Primperan; enda tabletten som funkar på mig när det kommer till illamående)

Idag är min första dag jag känner mig något så när som mig själv. Bara dödligt less på ångesten som ligger och lurpassar som ett rovdjur som väntar på minsta negativ tanke att haka fast vid och slinka in i skallen att bygga ett känslobaserat ångestnäste; helst hela kroppen! 

Men jag bråkar tillbaka. Radion på i bakgrunden, textar med roliga människor, käkar pepparkakor, gosar med Nico, umgås med familjen, kollar tv-serier, spelar SIMS, kollar YT videos, bäddar rent- lyx med rena sängkläder!! lätt träning och yoga och om det tar över tar jag Atarax! Tack och lov för medicin som hjälpmedel. Målet, liksom med smärtstillare, är att ha en vardag helt utan dem, så jag jobbar på att acceptera att jag behöver ta dem just nu och ingen vet heller hur det ser ut framöver. 

Blir faktiskt bättre och bättre för var dag att släppa överdriven eller okontrollerad oro för framtiden, ca 1% bättre hehehe.

Längtar så jävligt efter mitt hår! Nu är det av sig själv en ultrakort pixieaktig frisyr, går knappt att fästa ett hårspänne *fräs* Funderade om det skulle växa ut lika tjock och jepp det gör det, känns som en badmössa av päls när det är varmt men jag är tacksam. Ögonfransarna har kommit ut 2/3 delar fast ögonbrynen är för evigt överplockade från 90-talets smala stil och de verkar ha växt ut allt vad de kunnat. Halleluja för ögonbrynspennor.

Nu måste jag vila en stund.