Midsommar och funderingar

På VC att lämna blodprov. Sonen med som sällskap 

När mat smakar trygghet

Present som fortsätter att ge (från en av mina själs-ungar)

Med värmen kommer kylmattan fram

Firade midsommar i lugn och ro hemma, sonen var iväg med resten av vacker-gänget så det var bara jag och maken som hade hur trevligt som helst med våra dataspel, mat och prat. 

Under helgen har vi i hjälpts åt att putsa fönster och i dag har jag orkat baka bröd, för första gången sen förra sommaren!

Maken och jag tog även en promenad på ca 10 minuter, var svettig och andfådd när vi kom in, skönt dock att komma ut i sommarvädret för just nu är det perfekt här; inte för varmt, molnigt till och från med svala vindar. Har vi tur är det här vädret som kommer dominera ända tills slutet av augusti! 

Hoppas jag kan börja spackla nästa helg, vi ska sälja denna och söka hyresrätt istället. Området är mysigt och lugnt, nära till Kungens kurva; IKEA ppl!!! med Fruängen som bas för tunnelbana och bussar. Vi trivs här men lägenheten är tyvärr för liten.

Vill bo lummigt och lugnt, helst inte högre än 3 våningshus och med balkongen, fast den behöver inte vara stor.

Den vi har nu är väldigt mysig och som ett extrarum på grund av sin storlek och går att glasa in om man så önskar. Vi är endast andra hushållet som bott här och nu är det dags att gå vidare och lämna över denna 2:a till nästa person. Tips mottages gärna på seriösa hyresrättsföreningar.

Jag behöver fortfarande sällskap när jag beger mig utanför hemmet då en av mina bieffekter är att förlora energi supersnabbt vilket gör mig vinglig och behöver kunna ta mig till en sittplats snabbt att vila och andas tillbaka energi. Har jag ramlat? Japp, och det med råge! Hände i början av cellgiftsbehandlingen.

Men, träning ger resultat har jag märkt så jag envisas på med promenader, styrketränande rörelser med kroppsvikt som användning och yoga. Svårare är det att hålla frustrationen borta som lätt övergår i rädsla och ångest om den får härja fritt. Tack och lov har jag en superb kurator som hjälper mig och ovärderligt stöd från familj, släkt och vänner! 

Värst är nervsmärtan från PARP-hämmarna för den går inte bort annat än med smärtstillande. När jag fick den intravenöst (i armen) så kunde värme, bad, gång på stället (medan jag höll i mig) eller att sitta med benen på vibrationsplattan ta bort smärtan. 

Så när den slår till eller kryper på, då gäller det att hålla i - Endast till 2027,Endast till 2027!! så jag påminner mig själv att det kommer gå över och även komma ihåg att ta smärtstillande för de gör att jag kan ha ett liv. Har t.ex en mapp på mobilen med screen-shots och foton som jag längtar att få måla av, böcker att läsa och som nu; bröd att bakas.