Den här veckan har verkligen rusat förbi. Jag mår bättre, även om smärtan/kroppsvärken är en ständig följeslagare men den är i alla fall inte i närheten hur det var med den andra PARPhämmaren som gjorde mig helt sängliggandes utan att kunna göra något. För man kan åstadkomma mycket från sängen- en laptop, internet och din mobil så är du igång. Där jag var, med så hög smärta att kroppen vred sig, illamående som påverkade syn och hunger, 2 timmars sömn i stöten- det var inget liv.
För första gången på över ett år som jag känner att jag inte bara börjar ha kontroll över situationen utan också kan göra val hur min dag ska se ut. Det är ett stort steg framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.