Måndag

 

Nico vilar, Nami gör te ^^/

Fått sova i natt! 

Så när jag vaknade klev jag in i duschen på en gång!!

Idag blir det tvätt och disk. Finns det energi över kommer jag också dammsuga och skura. Tacksam att vi har golvångtvätt så jag kan i sakta mak skjuta runt den. Sonens CRP- det som visar ens infektionsvärden i kroppen- har gått ner jättemycket hurra.

Fick upp den här i mitt flöde och trots att jag hört citatet för flera år sen, så slog den ner som en supernova. Enkelt sammanfattat: det du önskar du hade i ditt liv- allt från vinna massa pengar till en partner till din trivselvikt eller drömjobbet; det söker dig tillbaka!! 

Inte nu ner på fall där det finns psykon som vill gräva sig in i ditt liv eller försöker ta över ditt boende- jag pratar inte om sådant. De personerna behöver hjälp- säger bara, för jag har verkligen haft min beskärda del av sådant beteenden från folk. Hejdå-Bye Felicia- stänger dörren Tack Så Mycket.

För att hoppa tillbaka till första delen: det var en sådan upplyftande tanke och sedan känsla att jag haft väldigt roligt i helgen med att fokusera ut energi så det jag söker som söker mig tillbaka, så att vi hittar varandra när jag varit tvungen att ligga i sängen. En annars otroligt tråkig och ibland knäckande situation när den är påtvingad. Det finns bara så mycket reality shower, mordserier, sitcoms och filmer man orkar se!

Min cancer är genetisk. Det är inget jag suttit och dragit till mig. Sa till Maken (som faktiskt i min tidigare blogg kallades för Hunken) att ärligt så är det är nästan konstigt att jag inte fått det tidigare när  vi lärde oss om sjukdomshistoriken från pappas sida. Inget jag ens tänkt på att kolla upp trots att vi förlorade honom till denna hemska sjukdom för över 10 år sen. R.I.P Puppen 

Jag vill också påpeka att min cancer är borta! Vi tog den!!

Nej, detta betyder inte att alla i släkten kommer få det, men om de har ex samma genetiska mutation som de hittade i min tumör, så innebär det att man är mer benägen att utveckla det. 

Detta är orsaken att jag verkligen kämpar på med PARPhämmarna och vill hitta den dos som funkar, för parpisarn som vi kallar medicinen för det är ett långt namn, ger skydd i många år efter och kan t.o.m döda cancern ner på mikrocellnivå om sjukdomen försöker utveckla sig igen. 

Det här kan ni enkelt kolla med ett blodprov, mer info hittar ni HÄR

Så om jag får ta en stunden av eran tid här och uppmana er att ha koll, testa er, stå på er om ni behöver om ni känner att något är fel- speciellt om du är kvinna. Nu sveper ju äntligen den våg över världen där man börjat fånga upp kvinnor inom olika vårdsområden vilket är positivt att se, men vi är inte i mål än. För det här vill ni inte gå igenom. 

Imorgon är det prick ett år sedan vi åkte till akuten- ditskickad av min doktor som jag haft i många år på VC och som jag träffade i ett helt annat ärende. Maken var som tur med mig. Doktorn tog en blick på mig, undersökte mig snabbt och sa med en orolig röst och ett ansiktsuttryck jag aldrig sett hos honom att vi bör åka in till akuten direkt från VC. Jag hade inte ens handväskan med mig utan endast legitimation och busskort i kappfickan för i vanliga fall är det ett snabbt möte med eventuellt Apoteket efter om vi behövt ändra dosen på hjärtmedicinen. 

Trauma av allt har bara varit förnamnet. Tack och lov är den jobbigaste delen över.

CANCERFONDEN